söndag 2 november 2008

Gästinlägg.

Hej!

Jag tänkte skriva ett gästinlägg i Messans blogg idag. Om ni undrar vem jag är så är jag Messans (eller mamma som jag brukar kalla henne) äldsta dotter. Jag är 19 år (fyllde år igår faktiskt!) och bor med min mamma, pappa och lillasyster. Jag läser mammas blogg varje dag och tycker verkligen att hon har lyckats med att fokusera på det positiva i livet med den här bloggen istället för att skriva inlägg efter inlägg om hur ont hon har eller vilka tråkiga biverkningar hennes mediciner ger. Det är en viktig sak jag har lärt mig av min mamma, att om man vill ha något får man ta tag i det och kämpa för det.


Min mamma och jag är extremt lika och vi har alltid kul ihop. Vi gör ofta saker tillsammans, som att gå på stan, handla kläder och fika, jag tror det är både mammas och mitt största intresse! (Nu låter vi väldigt ytliga, jag vet) Faktum är att jag ofta får agera stylist åt mamma när hon ska på middag eller konferens, då jag kan berätta att hon är väldigt velig när det gäller att både köpa och ta på sig kläder, något jag älskar att reta henne för ;) Alltid när vi shoppat klar går vi till vårat favoritkafé där vi tar latte och scones. Det har faktiskt gått så långt att personalen där hälsar på oss när man träffar dom på stan eller liknande.


Både jag och mamma är envisa och är personer med starka åsikter. Vi disskuterar mycket, allt från invandring, kvinnofrågor, aids till vilken klänning som var snyggast i senaste Sofis Mode. Ingen av oss är konflikträdda och det kan leda till att vi kan skrika på varandra och sen inte prata på en vecka för att vi båda är för stolta för att be om ursäkt. Trots det har vi alltid haft bra kontakt och jag har alltid sett mamma som en av de jag verkligen kan prata med. Hon har alltid sporrat mig till att komma framåt och är bra på att ge konstruktiv kritik. När jag var yngre var jag inte den ende i klassen som kunde säga vad jag tyckte men däremot var jag den ende som kunde säga VARFÖR jag tyckte så. Mamma har alltid kontrat med "Varför tycker du så?" ända sen jag var liten. När jag var yngre blev jag jättearg när mamma jämt skulle tjata om varför hit och varför dit, det var ju självklart för mig att jag tyckte just den saken var bäst. Först på senare år har jag verkligen förstått att det min mamma gjorde var riktigt bra!

Som ni förstår är min mamma än väldigt klok och omtänksam kvinna som alltid har sett till andras behov före sina egna. Jag hoppas verkligen att hon kan lära sig att sätta sig själv i centrum, för det förtjänar hon! Och jag hoppas också att alla ni som läser den här bloggen kommer följa hennes resa och kamp mot sin sjukdom. Och att ni nu känner att ni vet lite mer om den anonyma Messan!


/Tack för ordet :) Mamma jag älskar dej!

8 kommentarer:

Anonym sa...

kanoon bra skrivet av din dotter nu vet man ju lite mera vilken bra kontakt ni verkar ha.

messan sa...

Hej Aononym!
Visst är det underbart skrivet. Jag är så stolt mammma.

Anonym sa...

ÅÅÅåå, får tårar i ögonen. Du måste helt klart vara en av världens bästa mammor!

Kraaaaaaaam på er båda!

messan sa...

Hej Maria!

Jag fick också tårar i ögonen kan jag säga. Känner mig sååå stolt!

Kram tbx från oss båda

Anonym sa...

Attans ni har ju redan skrivit det jag tänkt skriva men jag sitter också med ögon som nästan svämmar över...

Dottern, jag tror inte du kan ana vad detta betyder för din mamma... det är fantastiskt skrivet och visar också vilket stort hjärta du har tjejen.

Stor kram til er båda

messan sa...

Hej Söstra di!

Du har så rätt så, det betyder så otroligt mycket för mig och jag är så glad och stolt!

Tårarna har runnit här med må du tro!

Kram till dig från oss båda

Sanna sa...

Hej Messan, så härligt att din dotter ger dig detta! Min dotter stod precis bredvid mig och det slog mig då vilken förändring som skett sen jag och hon och resten av familjen fick reda på att jag hade MS. Min dotter är nu 12 år och yngst i huset. Hon var den som tog beskedet hårdast men även den som nu ett år senare visar en oerhörd insikt och klarhet kring allt det som hänt. Jag hoppas att hon kan fortsätta visa detta även när hon växer upp och som din dotter, ha möjligheten att utrycka det :)

Kram Ayla

messan sa...

Hej Ayla!

Så glad jag blir att du kommer hit och och hälsar på! Visst är det underbart det jag får av min dotter och jag hoppas verkligen att du får det av din dotter när hon blir äldre. Eftersom jag ganska nyligen fått diagnosen efter så många år så har det varit lite upp and downs men nu har det landat och det käns så skönt att få det här gästinlägget av min dotter. En underbar känsla!
Ha det bra och hoppas vi hörs snart igen!
Stor kram messan