onsdag 5 november 2008

Att få diagnosen ms

När jag fick min diagnos ms så var det som om någon drog för ett draperi. Det första jag tänkte på var en ms sjuk kvinna jag vårdat när jag arbetade inom vården i min ungdom.

Efter ett tag började jag läsa mycket om sjukdomen ms och om andra som nyligen fått den och dom som haft den en längre tid. Slukade allt som jag fick tag på och frågade och frågade.
Jag har även haft mycket kontakt med min läkare och vi har pratat mycket. Ju mer information jag tagit reda desto bättre har det känts.

Idag känner jag det positivt att äntligen fått en diagnos efter ett flertal hjärnhinneinflammationer och även symtom som jag haft före dessa. Idag vet jag att det finns bra bromsmediciner på marknaden och att forskningen går framåt. Jag har accepterat att jag har ms även om jag inte tycker om det men acceptansen i sig gör att jag att jag kan släppa det och njuta av livet i alla fall. Jag vet att det kommer vara som en berg och dalbana men just nu ser jag positivt på livet och har stor tilltro på framtiden!

10 kommentarer:

Anonym sa...

hej
Jätteintressant berättelse trots det du har men jag ser hur positiv du är trots allt.

Anonym sa...

Mycket bra skrivet!!
Det är så positivt att se hur du vänder sjukdomen till något "bra".
kram!

Humlan

messan sa...

Hej Anonym!

Jag är positiv eftersom jag mår så mycket bättre av att vara det, det hjälper mig.

messan sa...

Hej Humlan!

Kul att se dig igen! Tack så mycket för det du skriver det värmer jättegott.
Kram tillbaka till dig.

Söstra di sa...

Att få klarhet i vad som är problemet tycker jag att alla kan ta till sig oavsett MS eller ej. Det är ju först när du identifierat och bekräftat att du har ett problem (sjukdom) som du kan ta ställning till hur du ska gå vidare.

Att välja att göra det till något positivt vittnar om mycket mod, självinsikt och en fantastisk livsglädje. Det tror jag kan inspirera många oavsett vilket problem man har!

Tack för du delar med dig!

messan sa...

Hej Söstra di!

Att veta vad som är problemet är en förutsättning för att gå vidare och då kan vi välja vilken väg vi ska ta.

För mig är det så självklart att vandra på den positiva stigen och jag hoppas också att det kan inspirera andra.
Delar så gärna med mig då jag får så mycket tillbaka!
Kram

Ullet sa...

"Vår" MS kan du läsa om på min blogg om du är intresserad. Jag är inte drabbad utan har ett barn som insjuknade i en aktiv skovformad MS förra året med fyra skov tätt efter varandra. Det enda man kan göra är att lära sig leva med det och ta varje dag som den kommer. (Har ett barn m en kromsomaavikelse o gravt funktionshinder också och en liten kille som än så länge är frisk vad vi vet. *skrattar*) Välkommen om du vill!

messan sa...

Hej Ullet!

Ska gå in på din blogg och läsa mer. Förstår verkligen att ni får ta en dag i taget och göra det bästa av situationen.
Ha det jättebra!

Maria Byström sa...

ÅÅåååå, vilken underbar inställning.

Livet innebär så mycket och när människokr frågar mig hur jag kan vara så glad så tänker jag ofta på att det har att göra med att jag kan vara jätteledsen också. Uppskattar och njuter av lyckan liksom mer.

Och bromsmediciner finns det och vi är båda forskningspositiva så visst görs det framsteg. Och diagnoser som ms gör att man MÅSTE lära sig ta en dag i taget.

Kraaaaaaaaaaam och jättefint berättat!

messan sa...

Hej Maria!

Tack så mycket! Hur man ställer sig till olika saker i livet är totalt avgörande för hur vi mår. Du har helt rätt i att man måste få vara jätteledsen också för det ger en inre styrka och det blir lättare att uppskatta de små sakerna i livet.

En dag i taget är mitt motto just nu och det forskas mycket!

Kraaaaam