torsdag 15 januari 2009

Det går upp och ner och upp och ner


Det är så sant så, i alla fall i mitt liv. Nu har det varit upp ett tag men när min trötthet (MS-fattigue) kommer då går det ner...och det händer konstiga saker med min kropp och då blir jag rädd. Vad händer egentligen i min hjärna? Kommer symtomet att stanna kvar? Tröttheten kommer så fort, jag hinner inte med och är inte beredd.

Igår blev jag rädd, jätterädd. Jag satt vid datorn på mitt jobb och helt plötsligt började allt snurra så snabbt, snabbare än någonsin, mitt vänstra ben blev en blytyngd som ett sänke och jag försökte röra foten men det gick inte. Ställde mig upp men mitt vänstra ben fick jag inte med mig utan fick släpa det, det var som en död kroppsdel som jag inte kunde styra över hur gärna jag än ville. Stängde dörren in till mitt kontor och satte mig igen, kände tårarna komma och dom fick komma.
Försökte igen att gå och nu var benet lite lättare men inte som det skulle utan jag fick dra det efter mig, det var som om det inte var mitt ben. Satt länge och bara väntade och väntade och till slut kunde jag gå ut och gå nästan som vanligt, fast med en mycket konstig känsla.

Det spökar i benet fortfarande för idag fick jag likadant att jag inte kunde röra foten och en fruktansvärd smärta. Smärtan i foten är kvar och ibland snubblar jag fast det inte finns något att snubbla på.

Jag vet att jag tidigare fått konstiga symtom när jag blir trött och jag vet att dom brukar gå över när jag vilar. Så nu ska jag vila...

20 kommentarer:

Karin Berg sa...

ta det lugnt och vila ordentligt. Jag har läst många bloggar om att leva med MS och jag måste säga att ni är positiva och fantastiska allihopa.

Anonym sa...

Å, vännen. Var rädd dig och vila ordenligt. Gråter jag jag ofta och det är ok!

Kraaaaaaaaaaaaam

Anonym sa...

Tänker på dig. Massor...
Kram Lillan

Anonym sa...

Det låter vettigt att vila... De sa till oss att man skulle tänka sig att man hade en åse fulld av energi varje dag, när man gjorde något, pös luften ur undan för undan, så det gäller att prioritera vad man ska använda energin till,,,, Hoppas det känns bättre efter vilan!

Anonym sa...

Känner igen den rädslan, hoppas du känner dig bättre snart!/Martin

Anonym sa...

Vila massor!
Charlie

Anonym sa...

Jag förstår att du blev rädd när ditt ben spökade det hade jag också blivit. Jag har mer järnspöken att slåss med, blev ensam med mina barn för 3 år sedan då min man gick bort. Så nu kämpar jag emot ensamheten och järnspöken. Hoppaas att du får känna dej bättre snart! Anki
http://anci62.blogg.se

Anonym sa...

Hej vi får verkligen hoppas att det försvinner när du har vilat. Så det inte är ett nytt sov som är på gång.
Jo det blev mer kläder av mitt besök igår. Men min fadder hon har alltid givit lite konstiga presenter.Fick en dress som hon hade köpt på second hand(inget fel i det) men det var lite mer av tjej kläder och den var verkligen sliten. Men han fick även en morgonrock och den var söt och helt ok...

Hoppas du mår bättre idag
Kram

Anonym sa...

Förstår att du blev rädd, man blir det när det händer konstiga saker med ens kropp.

I min blogg kan du läsa om telefonsamtalet jag fick i går.

Kramar

Anonym sa...

Hrm, vad skumt jag lämnade en kommentar igår men nu kan jag inte se den....

Ta hand om dig gumman, vi tänker på dig hela familjen.

Stor kram

messan sa...

Hej Karin!

Tack för dina uppmuntrande ord!
Vilar för full rulle.

messan sa...

Hej Maria!

Tack så mycket! Det är så skönt att få gråta lite då och då.

Kraaaaaaaaaaaaaaam

messan sa...

Hej Lillan!

Stort tack, det värmer!
Kram

messan sa...

Hej Malin!

Det låter som ett utmärkt sätt att använda sin energi. Tack för tipset!
Ha det bra!

messan sa...

Hej Martin!

Ja, den kommer ibland den där rädslan. Är lite piggare nu.

messan sa...

Hej Charlie!

Jag vilar och vilar!

messan sa...

Hej Anki!

Kul att du tittade in!

Ensamhet är jobbigt speciellt ofrivillig sådan. Hoppas du har det bra också!

messan sa...

Hej Angelica!

Tjejkläder som är slitna dessutom är ju ingen höjdare att få!? Lite speciellt :-)
Är lite piggare idag, skönt! Inga nya skov vill jag inte ha.
Kram

messan sa...

Hej Lena!

Mycket samtal du fick! Hoppas du får en diagnos snart så du kan koppla av.
Ha det bra!
Kram

messan sa...

Hej Söstra di!

Stort TACK! Ha det bra ni också!

Lustigt med kommentaren som försvann men det kan säkert bli så.
Kram