måndag 23 januari 2012

Funderingar om livet






Mina promenadbilder...


När jag är ute och går mina promenader så gör jag oftast ett val innan jag går hemifrån. Kanske ni tycker att det låter konstigt men jag gör det medvetet just för att jag gör ett aktivt beslut i mitt liv av vad jag behöver just då. Ibland bestämmer jag mig och så blir det inte alls så...men det gör inget:).

Valet brukar vara, att gå här och nu, mindfullnessa på maxnivå eller mitt andra val är att fundera eller lösa saker. När jag går här och nu brukar jag tänka att allt stannar hemma det är bara jag som är ute går och inget annat. När jag har funderingar eller ska lösa något så är det jag och den saken som är ute och går.

Ni vet ju redan som jag att det bästa sättet att lösa problem eller att få tid för reflektion eller att just bara få vara då är promenader med sig själv det allra bästa som finns.

På sistone har jag valt mina promenader som reflektionstid och den största anledningen till att jag gjort det är att Mitt liv är här och nu! Jag har sjukdomen MS som jag alltid får leva med.  Jag vill göra det bästa av just mitt liv med de förutsättningar jag har. Jag vill satsa på mig själv och det gör jag just nu på mitt egna lilla sätt. Jag tar hand om mina nära och kära och mina närmsta vänner. Jag har tagit upp kontakten med gamla vänner och jag har knytit många nya kontakter som jag är jätteglad för. En kommer snart på besök till mig:). En annan träffar jag imorrn. Jag håller mig undan "energitjuvar" de som inte ger mig något. Jag har sökt nytt arbete och fått det.

Jag litar på mig själv och känner mig stark. Jag sörjer min älskade hund på bara mitt sätt. Mina funderingar har fått mig att inse att min hund betydde så otroligt mycket mer, så nu har jag beställt en ny liten valp. Det är bara mitt val. Det har fått mig att inse att jag sörjer min älskade hund mer än min egen pappa när han dog... Kanske ni tror att jag är tokig och det kanske jag är men jag tror inte det...det beror nog mer på vår dåliga relation.

Funderingar om bromsmedicin har jag promenerat med också. Jag har redan fått ett kvitto på att jag tål inga bromsar. Vill inte göra dom där allergiska reaktionerna igen. Men när det gäller bromsmedicin har jag inte hittat hem än. Tysabri eller Gilenya.  Frågan är ta en eller avstå.

Det jag just nu gör är att vara snäll mot mig själv och lyssna på mig själv. Vara sann mot mig själv. Jag är snäll mot alla jag älskar...det är många:)!

Jag brukar tänka så här, "Livet är som en färskost så det gäller allså att köra fullt ut innan bäst före datumet." .
...och göra det som man själv vill!

Kramar messan
  

7 kommentarer:

Anonym sa...

Åh vännen! Det låter helt fantastiskt att du fått jobbet! Skulle verkligen vara såååå trevligt att sitta och surra över en kopp eftermiddagste! :) Höra hur dina val ter sig i ditt liv! <3
Min behandling gick suveränt! Den enstaka biverkningen jag fick var en lätt känsla av förkylningsfrossa. vilket i verkligheten betyder att jag var tvungen att ta på mig en filt för jag småfrös... Alltså inget att klaga över alls för det var bara en bråkdel av lördagssprutans biverkningar! :)
Den största förändringen var i lördags för samvetet gnagde över att jag inte packat sprutan och det kändes verkligen som om jag hade glömt något hela kvällen!
Nu blir det en till behandling om en vecka! Sedan avvaktar vi och jag ska rapportera hur länge jag ska klara mig... Ett år? ett och ett halvt? Två? Det får vi se!
Eftersom det är en studie så kommer MR dugga tätt!
Spännande både för dig och mig!
Tänker på dig! För testunderna saknas... Mitt liv är verkligen som i en riktig dokusåpa... :P
Skickar de varmaste cyberkramarna

Helene sa...

Tack för din fina blogg och att du "hitta" mig !!
Du skriver så fint som jag tar till mig!!
Ha det gott och KRAM Helene.

Unknown sa...

Lika vackra bilder och kloka ord som alltid!
Jag tänkte åka på lördag, kanske bara blir över dagen då en av mina bästa vänner har fått för sig om att åka till Norge och stanna där i minst sex månader!
Så jag måste hinna se henne så mkt som möjligt nu.
Ska försöka få med ett barn eller två.
Kramar:)

Anonym sa...

Hej messan!
Du skriver så himla kloka ord. Önskar att jag kunde vara lika positiv som du låter.
Va roligt att du skaffar en ny liten kramgo vovve. När får du hämta den?
Jag är snurrig i huvudet till tusen. Vet inte om det är förkylningen som tar ner mig. Jag blir inte av med den. Har fått en tid hos läkare på vårdcentralen på Måndag i nästa vecka. Min gamla läkare har flyttat tyvärr. Tänkte följa efter honom men blir då beroende av att min man kör mig dit. Till vårdcentralen kan jag ta en promenad själv.
Kramis
Margit(maxelonia)

ansepanse sa...

vad rätt du tänker vännen, så ska ju promenader vara, tänka och klura på det som man har bestämt sig för eller att försöka låta bli att tänka alls på svåra saker, att du sörjer din hund mer än din pappa är inte fel, det kan jag ju på rak arm säga att jag också gjort med mina vovvar, sörjt dem mycket mer än jag sörjde min pappa när han gick bort förra året, inte är man konstig för det inte, så där som du tänker om färskost tycker jag låter superbra, det ska jag också ta till mig, vad härligt att du tingat en valp nu :) blev det en engelsk spaniel? jag förstår att väntan blir lång och svår men sedan så.....
bamsekramar vännen ♥

Madeleine Berglund sa...

Hej!

Ååå vad fint du skriver, så klart och tydligt men samtidigt känslosamt. Du berör mig starkt! Dina ord, tankar, inställning berör mig. Du har så mycket att förmedla och du förstår så mycket.

Jag har inte varit särskilt aktiv i bloggvärlden under hösten och vintern och har missat att din hund nu finns hos änglarna. Jag blir ledsen för det men jag tycker alltid det känns tryggt att veta att man kommer ses igen.

Det gör mig glad att kunna skriva till dig så här igen.

Jag vill också gratulera dig till ditt nya jobb. Heja!

Kärlek till bara dig!
kram Madeleine

paula i pörtet sa...

Grattis till nya jobbet, va skoj! När byter du?
Och grattis också till kommande valpen! Vad är det för ras du beställt? Jag tycker du gör helt rätt som genast skaffar en ny kompis, varför sörja i flera månader , det gör man ändå, en ny ersätter inte den förra, men ger livet så mycket mer!
Tack för hjärtat, det var fint!
Kramen