Gott Nytt År till er alla

Bild lånad från nätet.

Önskar er ett riktigt Gott Nytt År! Här ska det njutas av god mat och så klart en god champagne också. Det nya året kommer bli ett toppenår på alla sätt och vis, eller hur?

Vovven ligger på mina fötter redan...de har börjat skjuta smällare och fler lär det bli vid 12-slaget. Hon gillar dom inte alls utan vill helst sitta i knät hos mig. Vi lyssnar på hög musik just nu:). Ha en underbar nyårskväll och var rädda om er!

Neurologbesök & nya MS medicinen

Nu har jag varit på mitt läkarbesök och min läkare sa att han ville...sjukskriva mig på direkten, Han tyckte jag hade försämrats och behövde vila för att inte bli sämre.
Han var lite bekymrad över att jag inga bromsar tar och nu fick jag reda på att tabletten många av oss väntar på är försenad till hösten. Fick också reda på att den har många starka biverkningar på ögonen, på ögonbottnarna. Jag vet inte om jag längtar efter den lika mycket längre...har ingen aning om jag vill ta den eller någon annan av bromsarna. Jag vill bara ha det gott här och nu.

Jag fick en tid för en ny MR röntgen för att se hur det är med mina plack. Ni vet ju att jag berättat om mina fötter tidigare och nu var det skönt när han sa att de var lite off...speciellt höger som var lite extra off. Nu förstår jag varför jag inte får med mig tofflarna och att jag ingen känsel har och varför den bara dör ibland:).

Nänä, sa jag, till sjukskrivning...det är ju ändå jag som bestämmer. Vad blir bättre för att jag går hemma...gott att jag får vila och ta hand om mig. Jag älskar ju att ha det mycket omkring mig...även när jag inte riktigt orkar. Vet inte hur jag ska göra...blir superstressad på jobbet och blir superfrustrerad av att gå hemma. Jag vill så mycket...så otroligt mycket. Hur ska jag göra?? Ge mig råd är ni snälla.

Pust...

..äntligen är det fredag igen! Jag har inte köpt några klappar än. Två har jag lyckats införskaffa på mina resor. Har ni köpt era? Lite pynt har jag fått in....som tur är.

Måste erkänna att jag känner mig lite stressad just nu. Massor massor på jobbet och julen är snart här. Min MS och jag mår si så där. Mina fötter gillar inte läget just nu och huvudet ska vi inte prata om... Ni vet det där med stressen, det är inte bra. Snart...hoppas jag få lite tid till avkoppling och att få titta in hos er alla! Tack till er alla....ni är underbara som finns här.

Go natt musik...

Go natt till er alla! Musik som som man somnar till...black and white säger vissa...jag lyssnar mest och njuter... Gonatt och dröm söta drömmar.Dröm om hur det ska vara...det gör jag... Våra drömmar är det viktigaste...det vet ni ju redan.

Massor av kramar messan

Glad och trött...

Jag blir så glad när jag ser att ni finns här. Ni läser det jag skriver trots att jag inte varit inne och hälsat på hos er på länge. Tack ni fina, ni värmer att ni finns här! Jag ska svara er när kraften finns.

Jag är trött just nu. Jag känner mig sliten och när jag ser mig själv i spegeln känns det som om jag åldrats en massa bara på ett månader och visst har jag blivit sämre i min sjukdom på ett sätt. Stress är aldrig bra! Jag arbetar alldeles för mycket (det är det jag gör) och jag ser att mina kollegor också börjar se trötta ut. De säger också...jag orkar inte mer, snart går jag hem och sjukskriver mig. Jag biter ihop...vill ju inte skylla på min sjukdom. Men...jag är dötrött. Jag är också såå envis fast det blir på min egna bekostnad...

Så dum man är egentligen...?!...

Brr, vad kallt det är

Nu är det verkligen vinter ute...både med snö och kyla. Det är så kallt! Mina fötter är lite halvt avdomnade i normalläge...nu är de helt bortdomnade av kylan. Som tur är så har jag ju inte full känsel i fötterna men fryser om fossingarna det gör jag. Konstigt egentligen, för om jag tar på dom så känner jag inte så mycket. Hur kan jag då frysa om dom?? Förklara gärna.

Jag har fått en kallelse till besök hos min neurolog, världens bästa. Det ska bli skönt att gå dit nu, det var länge länge sen jag var där. Ha en fin kväll allesammans!!

Bromsmediciner mot sjukdomen MS

Det här med bromsar (bromsmediciner) mot sjukdomen MS väcker en hel del funderingar.

Behöver vi dom verkligen? Vilken är bäst? Hjälper dom? Bromsar dom sjukdomen i sig till en viss del? Hur mycket bromsar dom och är det värt det? Vad är skillnaden om jag tar en bromsmedicin eller inte? Att vara utan och leva efter vissa former och chansa eller att ta sin medicin med alla dess biverkningar som den har?

Jag har inget svar på dessa frågor fast jag önskar att jag hade det.

Jag tar ingen medicin alls. Egentligen så är det inget val jag gjort utan det blev så automatiskt eftersom jag inte tålde min egna medicin utan fick en allergisk reaktion på flera av mina bromsmediciner. Det var ingen rolig händelse vare sig för mig eller min närmsta familj, min make och mina döttrar. Jag ville så gärna och jag tog min spruta själv i låret alla gånger. Det var inte rädslan för att sticka sig själv i låret som var värst utan det var mer vad som skulle hända efteråt...med mig och min kropp. Skulle jag bli sjukare?

När jag skulle testa en ny medicin efter min första allergiska händelsen fick jag tillbringa dagen på sjukhuset under observation och ta min nya broms. Allt gick så bra....tills jag kom hem. Sjukhuset igen. Jag vill inte vara på sjukhus för jag har så dåliga vibbar av det. Jag vill inte sitta i rullstol som de envisas att köra mig i. Jag vill inte vara sjuk och jag vill inte bli sjuk av min egna medicin.

Jag vill så mycket mer. Idag när jag sitter här med facit i handen...hur skulle jag göra idag? Broms eller inte? Jag skulle välja att avstå min medicin och tiden får utvisa om jag blir sämre. Nu lever jag! och jag slipper att gå igenom alla biverkningar med allt vad det innebär. Jag slipper bli immun mot min egna medicin. Sen så vet jag inte...är det värt att den bromsar så lite? Jag vet bara att jag har inte lika ofta skov nu.

Jag är positivt inställd till allt vad forskning heter och jag sätter stor tilltro på den. Gåtan kommer säkert att lösa sig i framtiden, det hoppas jag verkligen för våra barn och barnbarns skull. Jag gör allt jag kan för att hjälpa till och lösa den genom att svara på enkäter och lämna blod till höger och vänster. Läkarna tycker jag är ett bra expriment:)! Mmmm, jag håller nog med dom...jag är ju faktiskt på ett sätt friskare nu.

Gomiddag!

Det känns som igår när man plockade smultron på strå. Tiden springer iväg och nu är det snart advent.

Har ni börjat att sätta upp stjärnor och sånt än? Jag väntar till helgen innan jag pyntar. Ett par hyacinter har fått följa med hem i alla fall:).

Den här tiden brukar vara stressig för många av oss med allt som ska fixas och donas inför julen. Ta det lugnt och var rädda om er! Det viktigaste är inte ett perfekt hem utan det är att man själv mår bra!!

Herregud...

...vad snö det kommit. Lite tidigt tycker jag. Vad tycker ni?

Fredag kväll och snö

Det är fredag kväll...och jag skottar eller sopar bort snö...ska det vara så...? Jag har inte beställt snö nu...det var ju till jul jag ville ha den.

Nä, fredagar ska man mysa. Det ska jag göra nu. Kom på att jag har ostbågar i skåpet, det är lockande...blir skålen full. Hur myser ni ikväll?

Just nu har maken tagit över snön...rätt skönt eftersom jag är lite trött efter veckan. Nu kom han precis in...jag som lovat en efterrätt...dags att improvisera..;).

Vi ses snart!

Det nalkas juletider...

snart. Tiden riktigt rusar på. Det är en underbar tid vi går till möttes nu...advent med glögg, julmarknad, pyssel och bra julmusik och alla tända ljus... Mmmm, jag gillar det! Här hemma går julmusiken för fullt och jag har redan druckit glögg flera gånger....både med och utan alkohol. Den bästa är så klart den med smak av chocklad och chili....är tokkär i den. Tur att den är alkoholfri...annars vet jag inte hur det skulle bli...

Den här julen blir stor skillnad mot förra i varma Thailand där dom här bilderna är tagna. Minnen ska man leva på länge och det gör jag...nu är nu och det är här som gäller. Nu hoppas jag på att byta bikini mot en massa snö....massor och lite till. Ser mig själv framför mig....sittandes vid en brasa med en varm choklad efter en dag i snön med en massa olika aktiviteter. Kontrasterna är bäst!

Eller vad tycker ni?

Tro nu inte att jag glömt bort er...för det har jag inte gjort...jag har bara inte hunnit att svara er. Förlåt! Nu ska jag göra det ikväll. Nu ska jag blogga runt:).

Det här med sjukdomen MS

Jag måste erkänna...att jag ibland glömmer bort att jag har den...eller rättare sagt så händer det ofta eller nästan jämt, varje dag. Man kör på som allt var som vanligt...messan med överskottsenergi precis som jag är...eller var innan jag fick MS. Visst är det skillnad från då och nu. Den största skillnaden märker jag nog själv...den andra fixar jag till...den andra sidan som andra ser. Den går att putsa till och så länge ingen frågar så kan man ju göra det...

Är det så här det är? Man lär sig leva med en sak och så gör man det bästa och så tänker man bara positiva tankar och bearbetar det som hänt och sen är allt som vanligt igen?

Hur tänker ni med MS? Hur tänker ni med andra kroniska sjukdomar?

Det händer grejer...

hos mig just nu...mycket grejer så tiden med bloggen hinns inte riktigt med. Idag kikar jag in lite i alla fall. Jag vill tacka er alla för alla goa ord, vad härliga ni är! Jag ska försöka hinna titta runt hos er snart.

Tänk att vi fått riktig vinter...redan... Alldeles för tidigt tycker jag, vad tycker ni?

Jag är så nyfiken...vad har ni haft för er på sistone? Jag har gjort och gör en massa saker. Man kan nog säga att livet ändrats väldigt mycket på många olika plan.

Nu ska här njutas av en god och värmande soppa i TV soffan. Ha en underbar kväll allihopa!

I´m still alive...ses snart.

Grå eller brun? Eller kanske svart...? Vad tycker ni?

Jag känner just nu att jag är värd något jag gillar. Visst är jag? Jag vill ha den här Odd Molly tunikan. Myspys plagg att tassa omkring i. Det piggar upp i min tillvaro...har jag fått för mig. Vilken färg ska jag välja? Svart, brun, grå, blå eller kanske vinröd..?

Jag tycker vi alla är värda små godsaker lite då och då.

Stress

Det pratas väldigt mycket om just ordet stress idag. Oftast i negativ bemärkelse. Stress behöver inte alls vara bara negativt. Det kan vara positiv stress så länge man känner att man mår bra av det.

Jag själv gillar att ha mycket omkring mig och en del tolkar det som om jag har stressigt men det är helt tvärtom...skulle jag inte ha mina saker att göra då skulle jag bli stressad av att bli understimulerad. Att det händer för lite helt enkelt, bättre att det händer för mycket.

Stressen blir negativ när den går över till press. Vi alla människor är ju så olika och jag mår bra när jag har lite press på mig, lite lagom. Jag gör bäst ifrån mig när jag är nära en deadline. Jag packar oftast i sista sekund när jag ska ut och resa.

Samtidigt så lyssnar jag mycket på mig själv och ibland kan jag stressa hur mycket som helst och ibland går det inte alls för då känner jag av att jag är på fel sida. Visst är det så att jag kan bli stressad när jag vill så mycket men...orkar så lite. Men...jag vet om det och då kan jag hantera det genom att prioritera.

Sen kan man alltid fundera på vad är det som gör att just man själv blir stressad. Är det tempo? Måsten? Eller är det vissa händelser eller vissa människor? Understimulans?

Det viktigaste är att lära känna sig själv och vara lyhörd och följa sin egna känsla. Vi har alla olika stresströsklar. Vad tycker du om stress?

Koppla av

Nu är det nästan färdigröjt för idag. Anonnserna ligger ute på blocket och nu hoppas jag att telefonen börjar ringa snart.

Nu ska det kopplas av. Ljusen är tända och potatisgratängen står i ugnen och doftar vitlök...mycket vitlök. Mums!

Tack snälla M för den fina orkideén jag fick av dig! Vad det värmer i hjärtat när en vän bara kommer förbi med en blomma...bara så där. Jag är glad att jag har så fina vänner och ni vet väl hur rädd jag är om er. Ni är guld värda!

Kramar och söndagssoftarhälsningar till er alla!

Göra sig av med saker

Om ni bara visste vad mycket saker jag har...mängder. Jag älskar ju inredning och att låta mig inspireras av inredningsbloggar och tidningar. Jag har inte allt framme som tur är...men har desto mer i kartonger här och där. Jag skulle lätt kunna inreda ett par lyor eller hus så här på stående fot.

Nu är det dags att rensa i sakerna. Det känns på ett sätt befriande att göra sig av med saker. Man behöver inte ha så mycket. Jag har precis upptäckt att blocket och tradera är alldeles underbart...allt går att sälja. Så nu vet ni vad jag gör idag....lägger in annonser. Jag hoppas att dom som köper mina gamla prylar älskar dom lika mycket som jag gjort.

Det vräker ner regn här idag också, allså en perfekt dag att rensa. Vad gör ni en söndag som idag?

God förmiddag...

...på er alla! Vet ni vad jag gör...jag tassar fortfarande omkring i min morronrock...det är ju lördag:). Lite försenat förmiddagskaffe med en god bulle står just nu på att göra listan.

Igår beställde jag soligt väder till idag men väderguden har inte lyssnat på mig alls för ute regnar det. Fast vad gör väl det...jag tänder ljus och myser inne istället. Jag lägger mig nog och läser en bra bok istället, en thriller. Har ni några bra boktips?

Ha en underbar dag alla ni goa människor!

Cancer och sjukdomen MS

Ni precis som jag ser ljuset där borta...eller hur? I vilken gränd man än hamnar i gäller det att hitta ljuset och fånga stunden här och nu och göra det bästa av allt. Jag tror att jag är en expert:) på just det, att fånga stunden här och nu.

Jag hade just fått reda på att jag hade sjukdomen MS.... nästan samtidigt som jag fick reda på att jag hade misstanke om cancer. Det är ett tufft besked i sig. Det var tufft för de få som visste om det. Jag var precis nyligen på en ny kontroll.

En del av mina bloggissar kommer säker ihåg min ångest... Jag vet att jag har sjukdomen MS och kanske cancer. Den här gången klarade jag mig kanske. Bara cancer i sig är ett skrämmande ord.

Nu är jag kallad till genus forskning...det handlar om, om att jag kanske bär på cancer just nu. Det ligger i mina gener.

Jag är glad över att jag vågat ta det här beslutet. Det är bättre att veta och göra gott utifrån det. Jag hjälper ju mina barn genom att göra detta. Är det inte så...är man stark så facar man verkligheten även om det gör ont?