tisdag 22 juni 2010

My steps in the sand whith my disease MS



Så fantastiskt härligt det är att få gå längs en strand precis som jag just nu gjort och bara gå och gå. Att rensa kroppen och själen. Att bara få gå där och vara messan och ingen annan. Att tänka på och faca saker som jag bara måste göra och att inse att del saker kan jag bara "skita i".... fastän det tar emot. Det tar liksom aldrig slut, stranden fortsätter i det oändliga. Precis som livet nästan gör.
Våra fotsteg tar oss på så olika vägar. En del hamnar där och andra hamnar där. Mina fotsteg var så värdefulla för mig på varmare breddgrader. Jag mår så bra när det är så där lagom varmt...jag och min MS mår som bäst då. Stickningar och krypningar och värk mår bättre. Stelheten försvinner i hela kroppen försvinner. Huvudvärken försvinner. Jag mår så mycket bättre med hela mitt jag, jag och min MS.
Vart tar era fotsteg er i livet?

11 kommentarer:

Lejonkvinnan sa...

Om jag det visste....

Men härligt att du fått njuta ett tag i värmen :)

Kram

soffie sa...

mmm va vackert å va skönt för dej att du får må bra,
jättefina bilder,
jag hoppas mina fotsteg tar mej till ett riktigt lyckligt liv,
kram

Anonym sa...

Om jag bara det visste. Mina fotsteg får så gärna ta mig någonstans dit jag kommer att må bra. Där jag kan springa iväg utan käppar och rullator. Någonstans där jag kan ta mig fram utan att behöva ha någon med mig som kör rullstolen. Att bara få vara själv. Att kunna stiga på ett tåg eller en buss utan att behöva bestämma långt i förväg när det ska ske. Att bara få vara ensam. Att få göra det JAG vill. Bara jag alldeles ensam.
Kram
Margit(maxelonia)

skrivanne sa...

Hihi! DET är en mycket bra fråga... förhoppningsvis så tar mig fotstegen ut på äventyret och en underbar sommar!
Ett härligt inlägg! Hoppas du har det bra idag! Sitter och njuter av ledigheten! Första dagen! Första kvällen! Tar det lugnt!
Hoppas du får en toppen kväll!
Varmaste kramen till dig vackra!

My sa...

Har ingen koll på något, vart mina steg bär mig.. trots målmedvetenhet med yrkesval och den biten, så är mitt hjärta alltid på villovägar!

Anna-Karin Mattsson sa...

Hej Messan!

Så fint att du kan känna dig bättre i värmen. Jag själv älskar också att vandra på en solvarm sandstrand med bara fötter.

Ja, vart tar mina fotsteg mig? En riktigt bra fråga som du ställer, tycker jag. För mig är det särskilt spännande nu vart jag tar mina fotsteg. För jag upplever det som att det är jag som tar mina fotsteg någonstans mer än att fotstegen tar mig någonstans, om du förstår hur jag menar.

Jag väntar just nu på besked om jag kommer att få en anställning eller ej efter en drygt tio års lång sjukskrivning. Så det är verkligen spännande för mig just nu. Blir det ingen anställning, då kommer jag att ta mina fotsteg åt något annat håll.

Nu har jag semester och räknar med att kunna läsa i lite fler bloggar än den senaste tiden.

Jag önskar dig allt gott och en alldeles underbar midsommar! Vart nu än dina fötter går.

Kram
Anna-Karin

Madeleine Berglund sa...

Hej!

Midsommarafton närmar sig med stormsteg, du kommer att få en fin dag, det hör jag det.

Jag ska till skärgården och fira, väskan är packad så imorgon tar jag morgonbåten ut. Ska bli sååå mysigt. Kram Madeleine =)

Beata sa...

Vad glad jag blir för din lycka! Det är sant att man mår mycket bättre när man flyr vardagen! När man får vila sig i behagligt klimat. Jag hoppas att du fortsättar att njuta i sommar Sverige och önskar en trevlig midsommar! Kram

Susanne sa...

Låter så härligt,,värme gör gott både i själ och kropp..Åh jag önskar så att jag visste vart mina fotsteg tar mig..Just nu tycker jag att jag mest irrar omkring...Nu vill jag önska dig en härlig Midsommar kram Susanne

skrivanne sa...

Hej du vackra!
Visst ser jag fram emot morgondagen! Jag och barnen ska sova över hos en väninna och hennes två söner! Känner att det kommer att bli otroligt trevligt! :)
Sommarvädret hoppas vi håller i sig! Helt klart!
Njut messan! NJUT!
Varma soliga kramar till dig!

Sofia sa...

Mina fotsteg tar mig långt bort från mina Ms tankar och framtiden.

Vill busa och leka med min dotter så länge som möjligt och gärna skaffa ett barn till.

Känner igen mig så mycket i det du skriver, jag vill också gråta och skrika rakt ut ibland över min Ms men NÄ jag gör inte det så ofta.

En dam på 96 år sa till mig idag,
- Livet är en gåva och det ska levas och njutas dag för dag.
Positiva tankar ger lycka i själen.

Tyckte att det lät så fint.