tisdag 10 februari 2009

En tanke

Morgondagen och gårdagen var lika långt borta, men just nu lyste
solen klarrött mellan björkarna och luften var sval och mild. Det är
en kväll för en sång, tänkte Snusmumriken. En ny visa som ska ha
en del förväntan i sig och två delar vårmelankoli och resten bara
hejdlös förtjusning över att få vandra och vara ensam och trivas
med sig själv.

Hämtat från: Det osynliga barnet skrivet av Tove Jansson

4 kommentarer:

skrivanne sa...

Snacka om poesi! Love it! Kram Anna

messan sa...

Hej Anna!

Så klart du gör som är en poet i finger topparna :-)
kram

Malin sa...

Absolut! Jag älskar att gå runt och pyssla, det är det roligaste jag vet! Kramiz M

messan sa...

Hej Malin!

Visst är det...då njuter jag :-)
kram