Jag tog mig i kragen och ringde till kenneln för att berätta vad som hänt så de får med det i stamtavlan. Det var svårt och det tufft...kanske man inte riktigt kan förstå det om man inte levt med ett husdjur i så många år, ett hund som varit en lillasyster i familjen och som vi levt så nära speciellt jag, vi hade en så speciell kontakt. Det var vår älskade och så unika hund...som är så sörjd av alla nu.
Jag ringde och tårarna flödade men jag ville berätta. Hela livet är kaos nu...
6 kommentarer:
Jag har aldrig haft en så nära relation till ett husdjur någon gång men jag förstår att de blir en kär familjemedlem. Då blir det självklart tufft när de inte längre finns kvar...
Varma kramar
Beklagar verkligen! Inte lätt när hundar försvinner!
Många kramar!
Vill bara ge dig en stor kram!
Hej
Önskar Gott Nytt År!!!
Lider med dig! Jga var tvungen att hjälpa min lilla Dvärgschnauzer över gränsen för ca 3 år sedan. Jag sörjer henne ännu!
Tyvärr sätter min sjukdom stopp för ny hund, jag har två katter nu, men det är långt ifrån detsamma som att ha en hundnos i knävecket.
Vad hände? Blev hunden sjuk?
Många styrkekramar /Lena
Massa tröstekramar!!!!!!
Skicka en kommentar