fredag 17 september 2010

Svar på mina mail om sjukdomen MS

Jag får så många mail om sjukdomen MS så nu svarar jag här på några. Hoppas ni tycker det är OK...annars får ni hojta till. Jag skriver bara mitt svar. Ni som ställt frågan vet ju , eller hur...?
Jag tackar er för de livshistorier jag får ta del av och jag svarar er personligen på er mail precis som jag brukar. Kramis till er!

Nej, jag tar ingen bromsmedicin och har aldrig gjort. Jag har testat flera olika mediciner men jag fick allergiska reaktioner och höll nästan på att dö. Av min egna medicin...inget gott minne för mig och min familj... Väntar och är pigg på att se vad vi får i framtiden, tabletten.

Nej, jag är som jag är och har valt den ljusa sidan av leva livet. Min sjukdom MS finns där varje dag och det är inte så att jag blundar för den men den får vara en liten del av mig. Mitt liv här och nu är det viktigaste. Så klart så finns den där varje dag...den påminner om jag är sjuk och att jag inte är som alla andra. Jag har inte samma förutsättningar...men jag kämpar på.

Var jag hittar min kraft...jag hittar den i mig själv. Jag tror att man måste hitta kraften i sig själv...det är vi själva som väljer hur vi vill leva och det är vi som formar vårt liv. Valet är vårt eget...välja den ljusa sidan eller den mörka. Jag skulle kunna ta den mörka om jag ville...jag har alla chanser...men aldrig...det finns inte på min karta...den ljusa sidan är så mycket trevligare och jag mår så mycket bättre.

Barn som får sjukdomen MS. Det gör ont i hjärtat när jag får såna mail...Min empati växer sig så stor. Ärligt talat så vet jag inte hur jag skulle hantera att ett av mina barn fick sjukdomen MS. Jag tänker att forskningen gör stormsteg och att det finns pengar i just det här området...kanske det är en tröst, om än en bara så liten...för det här är svårt och tungt...även för mig...ni får egna svar på er mail.

Bilkörande, hi hi, jag kör bil precis som alla andra tokar:).

Tröttheten...ja, jag känner av den varje dag men jag biter ihop. Det är kanske inte veckans bästa tips...jag vet...men det har varit mitt val här och nu. Jag lever med det varje dag och en del dagar går det bra och andra inte. Jag tror att trivs man bra i sitt liv så kämpar på mer...jag tror att en del av er kallar mig dum! Det gör jag med så ni får en full pott med poäng!!! Vilken idiot åker till jobbet med synförändringar och yrsel och huvudvärk...

Jag tar resten av mailen imorrn.
Tack för alla mail till er som har sjukdomen MS. Att leva med det är en bragd i sig. Det gör vi så bra, eller hur?
Vi ses imorrn och jag önskar er alla en god natts sömn.

10 kommentarer:

Daniel sa...

Du har en sådan skön inställning!
Visst kämpar vi på och visst kommer det bli bra! :)
Kram!

charlotte sa...

jag har lösningen på dina spökproblem:Grannen gjorde hål i väggen
Kröp in och ut varje natt i en månad. När den 67-årige mannen kom hem till sin lägenhet i Nyköping upptäckte han inte bara att saker och ting flyttat sig och inte låg som de skulle. Där var även ett stort hål i vardagsrumsväggen. Det visade sig att hans granne krupit in och ut ur hans lägenhet varje natt i flera veckor. Mer att läsa HÄR.

Renée sa...

Nu har jag ju inte ms utan eds men jag känner att du har samma tänk som mig ändå. Om man är glad och positiv fast man har en kronisk sjukdom ses av andra som konstigt. Jag kan inte förstå varför? Jag får väl gärna vara glad ändå eller? Jag har oxå valt att se mitt liv positivt och jag är JAG vad som än händer.

Synd att du inte kan äta bromsmedicin... Jag hoppas att de forskar både på din och min sjukdom (eds har ju inget bot förutom värkmedicin) så vi kan få lite hjälp iallafall. Ms är det ärftligt? Eds är det och min flicka har fått det oxå¨. Därför skulle jag aldrig skaffa fler barn om jag träffade en ny man...

Jag önskar att du får fortsätta vara så positiv som du är nu vad som än händer i ditt liv. Ha det bäst och sköt om dig (du kanske ska ta det LITE lugnt ibland...).
KRAMIS!

Anonym sa...

Du gör det bra som svarar på alla frågor.. Glöm inte bort dig själv mitt i allt, säger jag som inte får så många frågor.. :)
Ta hand om dig hjärtat!! Det finns de som behöver dig!!
Kram Anna

Jen sa...

Din inställning är klockren. Man får kraft när man läser din blogg. Gulliga braiga du. kram

My sa...

Ja det gör ni bra! Kramar till er.
Och lärorikt att som rätt okunnig på läsa och lära sig.

Anonym sa...

Hej messan! Jag tittar in och önskar Dig en bra Helg. Här hos mig regnar det till tusen idag. Jag har planterat om några blommor och min man han målar och tapetserar om en klädkammare. Har Du hittat på kuväret som försvann? Jag ber om ursäkt om jag skriver tokigt. Men jag ser så himla dåligt. Blandar ihop bokstäverna.
Kram
Margit(maxelonia)

Beata sa...

Vilken fantastiskt kämpe Du är, glad och positiv! Jag tror nog samma som Dig om att kraften till kamp med sin sjukdom måste man hitta i sig själv. Och visst det är vi själva som formar oss och vårt liv samt det som vi vill åstadkomma i det. Vissa människor kan bara få ett litet skrapsår och tycker att det är nog mycket att genomlida, andra måste leva med kroniska plågor och är glada och skapande för det mesta. Visst handlar det om ett val i livet. Men sen handlar det också om människans inställning, uthållighet, psykisk hälsa samt först och främst om graden av sjukdomen och dens plågor. Det finns nog gränser för alla och det gäller att lära sig när vi når dem. Överskrider vi dem då är det betryggande att söka support och hjälp. Du supportar många genom Dina inlägg på ett uppmuntrande sätt ska Du veta ! Jag önskar Dig en skön helg! Ha det gött och kramar.

Sofia sa...

Tack för uppmuntran!
JA vi gör det faktiskt riktigt bra:)
Fick min diagnos i våras och har haft en rätt jobbig sommar med att försöka acceptera.
Men mår bra och arb heltid som usk:a.
Vill tacka dig för en riktigt fin och bra blogg som jag tittar in varje dag:)

messan sa...

Hej Sofia!
Vad roligt att du hittat till mig.Jag hälsar dig varmt välkommen.
Det är svårt i början just det med accepterandet...man vill förstå men ändå inte ta det till sig. När man väl accepterat blir allt så mycket enklare och man lär sig inse sina begränsningar och kan leva efter det.
Var rädd om dig!
Varm kram messan