fredag 29 januari 2010

Vara snäll mot sig själv

Det är så självklart att man är och vill vara snäll emot sig själv. Eller hur? Jag vill inte mig själv illa precis som jag inte vill någon annan illa heller.

Just nu är jag inte snäll emot mig själv och min kropp och min sjukdom ms. Jag vet att jag har ett intensivt arbete som chef i serviceföretag och det har alltid varit intensivt och mer arbete än en vanlig arbetsvecka. Det är ett dygnet runt arbete. Problemen i företaget kan uppstå precis när som helst och de ska lösas. Jag är alltid redo med min väska att sticka iväg och telefonen ligger alltid på mitt nattduksbord om det händer något. Så har mitt liv alltid varit och jag gillar det!

Nu på senaste veckorna har allt accelererat och jag jobbar och jobbar alldeles för mycket och mitt i allt så vet jag att jag har sjukdomen ms och att jag ska vara snäll mot mig själv. Det är så mycket så jag hinner knappt med. Blogga...hinns inte med alls. Den tid jag har över den sparar jag till min familj, mitt viktigaste och allt som vi har. Vi har haft ganska mycket oroligheter i familjen det senaste året och har än. Min familj är det viktigaste i mitt liv.

En 40 timmars vecka låter som ljuv musik i mina öron. I förra veckan fick jag reda på att jag ska ta över en ny enhet och den jag redan har idag. Fick dessutom en extra miniavdelning som ett extra plus. Det är och blir tufft.

Det som händer när jag jobbar så mycket är, att jag kommer närmare ett skov. Jag har så ont i mina händer och armar, nervsmärta, det yrslar runt i mitt huvud, mina ben bär mig knappt och de värker och det enda jag gör hemma är att sova och inget mer, jag har just nu ett litet liv. Går upp vid 04.30 för att göra mig iordning och sen åka och jobba och komma hem vid 20.00 på kvällen. Så är det hos mig just nu. Hur är det hos er?

Var rädda om er själva och vi är det viktigaste som finns!! Det hoppas jag ni redan vet.
Kramar messan

20 kommentarer:

Anna susar in.. sa...

Hmmmmm Anna rynkar pannan...det där låtr inget bra..du borde dra ned på tempot..men men det är väl inte så lätt kan jag tro..nääe du vet jag vill helst glassarunt och bara ha det bra..ha ha..nääe jag jobbar tokhårt oxå kan jag säga..men däremellan är jag en fena på att ta för mig av livet..visst kommer det problem då o då..men man får ta det som det kommer och lösa det efter bästa förmåga..

Jag hoppas du kan hitta en medelväg..för det verkar lite väl tufft det där..kram på dig från Anna

Söstra di sa...

Så länge du gör ditt val att göra det du gör, är det ok. Men undertexten i detta tycker jag ändå är att du just nu inte är där du vill vara. Stanna upp, tänkt till och gör ditt val. Du har så mycket kunskap och gammalvisdom i dig så du vet ju vad du bör göra.... kram till dig söstra mi...

HELENA-RUTAN sa...

Ja glöm inte bort dig själv bara! Man FÅR säga nej!
Här händer också en massa grejer men inte på långa vägar så mycket som hos dig. Som sagt, stress och för mycket att göra är nog inte så bra för MSen. Hoppas det mest är positiv stress för det verkar som man tål mer så länge man tycker att det är kul.
Kram!

Jen sa...

Kan vara knepigt det där. Jag älskar och jobba och har tur att ha ett jobb där jag trivs skitbra, men man är ju inte mer än människa faktiskt och så har man ett hem och två människor till att ta hand om. Man kan nu bli matt hahaha kram i massor kära du.

irene sa...

Hejsan !
så länge du lyssnar på kroppens signaler är allt gott o väl..men just nu verkar det som om du har lite för mycket omkring dig..livet går inte i repris..så som sagt prioritera,lyssna på kroppen,välj ett BRA liv..det är du värd.

MS är en grym jäkel..och kräver mer än man tror..tyvärr !!

kram Irene

Bibban sa...

Det var lång arbetsdag det, förstår att jag inte bör gnälla över min..ta hand om dig
Kram Bibban

Ellinor sa...

Skickar en största kramen från mig och Douglas!

imse sa...

Men snälla nån, nu låter det som att du är på väg att tappa bort dig. Gör inte det. Och lyssna till kroppens signaler. Den har alltid rätt.

Var rädd om dig, kram!

Lejonkvinnan sa...

Kramar om!!!

Lilly Lee sa...

Du får verkligen ta hand om dig själv! Ta det lugnt innan kroppen sätter stopp!
Jag har ju turen att vara hemma sjukskriven just nu, allt går i min takt och jag bara slappar, så skönt! Min kropp behöver det känner jag.

charlotte sa...

lilla gumman, du måste slå av på takten. hur många år har du haft diagnosen sa du? eller hur länge har du haft den. jag fick mina första symtom när jag var 23 men dignosen fick jag först år 2000. det är fört i år o förra året som jag snabbt blivit sämre. förr har det alltid gått tillbaka men inte nu längre. du måste säga ifrån dig lite jobb även att du inte tycker det är kul. du vill väl inte gå med käpp om 5 år?

soffie sa...

oj du måste försöka ta det lugnt så kroppen din orkar,
har en jobbarkompis som är 30 hon fick sin MS för 5år sen men hon jobbar bara 50% hon orkar ej mer även om hon så gärna vill.
WOW vilken fin bild,
Kram å sköt om dej

Ulla sa...

Nu blir jag orolig...Du MÅSTE dra ner på tempot
Själv är jag uppfylld av styrka och energi efter min lyckade ryggoperation.

skrivanne sa...

Hejsan älskade vän! Åh jag läser både mail och blogg. Vet att jag ska ta hand om mig. Men det är ju det jag gör. Jag tänker på mig själv. Har knappt startat datorn. Kan inte ens säga att jag hunnit blogga. När tiden inte finns. När orken inte finns!
Men mina tankar finns hos dig. Jag är här fastän jag är en riktigt uslig på att kommentera... Kommer tillbaka till veckan! När jag har barnen. Då kommer nog orken... Håll tummarna! ;)
Ta det lugnt nu! Här ska jag vidare på promenad tillsammans med en kompis!
Kramis Anna

Helena sa...

Det är svårt att hitta den gyllende medelvägen.
Även om du vore helt frisk så är du ute på djupt vatten om du jobbar så mycket.
Jag har en sambo med ett chefsjobb och han har i alla år jobbat minst 60 timmarsveckor och sen inte kunnat släppa jobbet även när han är hemma.
För drygt ett år sen tog det tvärstopp.
Nu är han tillbaka på heltid men han har fått tänka om en hel del och jobbar sällan mer än 40 timmarsvecka.
Det finns annat i livet än arbetet glöm inte det.
Stress är aldrig bra och det kanske dessutom kan göra så att din sjukdom försämras.
Kropp och själ hänger ju ihop.
Var rädd om dig och tänk mer på dig själv.
Kram!

Sussi sa...

Men kära nån!! Du måste ta hand om dig själv. Visst är jobbet viktigt och jag kan förstå din känsla av att alltid vara redo. Så har jag haft det en gång i tiden med. Man jobbar mer än man ska. Men om det går ut över din hälsa..
Hoppas allt ordnar sig även nu med det extra tunga arbetet med fler enheter. Vi vill ju inte att din blogg ska försvinna, fast jag förstår tidsbristen..

Sv. Doris är riktigt jobbig nu. Hon går omkring och gnäller, stirrar ut en och ormar med svansen. Hon vill ha uppmärksamhet hela tiden men vad gör väl det när hon är så söt som hon är hihi
Som tur var är det bara så här två gånger per år så man står ut :-)

Kramisar

Madeleine sa...

Hej!
Vet du? Jag tycker du verkar vara en helt underbar människa. Du är värd så mycket bättre än ett sådant stressigt liv som får dig att inte må bra.
Är det verkligen värt det?

Ja, så fort jag får mitt paraply hamnar det på bloggen med klänningen.

Ta hand om dig!
Kram Madeleine

Paula sa...

Här kommer fler rynkade pannor! Du säger så klokt men gör inte som du själv lär! Tvärtom borde du trappa ner istället för att ta på dej mer jobb! Oavsett att du "alltid" jobbat mycket så kommer en dag när väggen står rakt lodrätt och du inte orkar ett enda steg mer...jag vet allt om detta, hade en 20-årig intensiv bankkarriär då ordet nej inte ingick i mitt vokabulär, sen egenföretagare med arbete 15 timmar per dag sju dar i veckan. Och se på mig, här sitter jag nu, varken kroppen eller knoppen fungerar längre...
Så snälla, ta hand om dig själv, tycker du ska prata med din läkare om detta med arbetsbelastningen!
Skickar en omtänksam kram från pörtet

My sa...

Måste va så svårt att dra ner på tempot, kan tänka mig det! Men i ditt fall kanske ett måste, hoppas du hittar en bra balans, och mår bättre, tar det lite lugnare...Massa kramar

Anonym sa...

Hej fina vän!
Förlåt, jag har varit kass på att hänga med hos mina fina vänner här i bloggvärlden under ett tag nu.
Det låter otroligt tufft tycker jag. Förstår att kroppen inte reagerar så bra på att du sliter så hårt. Skönt att du fick ta det lungt i helgen och bara njuta. Du är värd att må så bra som man bara kan.
Ta nu fler snigeldagar, så ofta du kan. :)
Varma kramar från Ulrika.