Som en del av redan vet så har jag alltid gillat att köra bil även när jag inte hade körkort...var ganska ung och hade ganska många år till rätt ålder. Är man uppväxt med en pappa som varit rallyförare en gång i sin ungdom så är det normalt, eller!?
Han köpte en massa bilar till mig men problemet var att jag nådde inte ner till pedalerna men min kusin och jag löste det bra, en körde och sa till den andra som låg på golvet att koppla och det gick alldeles galant. Vi körde en massa och jag vet inte hur många bilar vi slog runt med, kanske därför man är som man är :-)
Ett år när jag nådde ner till pedalerna körde jag på isen runt och runt och det var så himla kul!! Kommer ihåg känslan än idag att det var så superhäftigt, äventyr som jag gillar så mycket!
Körde på och efter ett tag så lukta det soppa (bensin) stanna hos alla superkillar och fråga, det luktar bensin, är det något fel på bensinslangen?
Nää, det är det inte sa de och log, typ dumma tjej!
Åkte ett tag till innan elden bara var där och den var överallt på hela bilen. En av superkillarna var där med sin jacka och försökte släcka. Nu gäller det att ta sig sig ut tänkte jag och bilen hade störtbåge med, inte helt lätt att hoppa ut men kom ut och såg bilen brinna upp samtidigt som jag log åt superkillarna. Glad att jag inte var där i, jackan var lite bränd men det är såna smällar man får ta om man vill ha roligt. Superkillarna var lite ångerfulla.
Äventyr med mina bilar finns en massa...vill ni höra mer så hör av er!
Kram