Jag är jag med eller utan MS och så har det alltid varit

Så klart att jag är jag, det har jag alltid varit och jag står upp för det, så har det alltid varit, vissa gillar det och visar retar sig så mycket på det och skyller det pga min MS att jag ändrats...men jag har alltid varit den som sagt ifrån och varit lite av "svarta fåret" i familjen. Jag tänker vara den som fortsätter att ifrågasätta och inte ta emot vad som helst, så är det bara, för jag är jag och det är jag glad för och jag hoppas att jag uppskattas iallafall.

Vem är jag, jag är oftast nästan jämt glad/positiv om man skulle fråga de som verkligen känner

mig, ibland euforisk glad i perioder, halkar ner ibland i det gråa, ytterst sällan, blir så förbannad på tre röda och då är jag förbannad så det blixtrar men det går över bara vi har rett ut det, gråter när jag är glad och när jag blir berörd och ibland av ilska, känner så stark empati för andra, helt plötsligt är jag glad igen, så det som man kan kalla mig är en känslomänniska, in i minsta detalj...tror jag. Stämmer det ni som känner mig???

Några i min närhet kanske tycker jag är superknepig men jag vet ju, så har det alltid varit och det kommer bistå, svängningarna kommer snabbt, fast det som är det viktigaste, de som fattar och förstår finns vid min sida än idag och dom är många och det är jag så tacksam och glad över.