Ska man eller bör man berätta för sin arbetsgivare att man har MS. Vad tycker ni? Någon skyldighet att göra det finns ju inte och jag tror det är väldigt inviduellt hur man väljer att göra och givetvis beror det på hur påtaglig sjukdomen är.
Vill du läsa mer om vad som gäller dig och ditt arbete så läs här.
4 kommentarer:
Ja det finns inget självklart svar på den frågan...men jag skulle nog berätta.
- Om du lägger mycket energi och kraft på att 'verka normal' när du känner att det egentligen inte är det så kanske det är bra att berätta. För att kunna släppa en rädsla och ödsla kraft på att dölja något.
- Fundera över vad det är som göra att du valt att inte berätta? Är det rädsla att sjukdomen kommer för mycket i fokus, att bli särbehandlad mm mm. Kanske är det blider som du målar upp och som inte är verklighetsbaserade (om du förstår vad jag menar med det). Ibland är jag själv expert på att måla upp bilder som sedan inte stämde, som någon form av skydd.
- Jag tror att du kommer få mycket stöd från din arbetsgivare och arbetskamrater. Stöd som du kanske kommer att behöva för att orka. Tänk bara vilken stöttning du fick från familjen när du väl berättade. Tror inte du behöver känna någon rädsla för att bli 'ett tycka synd om fall'. Du ger liksom inte alls de signalerna :). Snarare tvärtom.
KRAM på dig och beslutet är alltid dit oavsett vad!
Lita på din magkänsla. Det är ju en sjukdom jag tror många vet mycket lite om. Risken är ju alltid att de ser sjukdomen men inte Messan och börjar behandla dig annorlunda.
Själv så tycker jag att det är skönt att kunna berätta så mycket som möjligt för att jag är en sån person.
Var rädd om dig, bännen! Kraaam
Hej Söstra di!
Tack för dina tankar!
I mitt fall behöver jag inte fundera speciellt då min arbetsgivare vet om min diagnos. Det har varit en självklarhet för mig eftersom jag har varit sjukskriven och har en god dialog med chef och kollegor. Sen kanske jag valt att inte berätta det för företagets "alla" anställda då vi är ganska många :-)
Kram
Hej Maria!
Magkänslan är den viktigaste och den har jag följt hela tiden. Risken att inte vara Messan kanske finns där, men den får man ta.
Kram till dig med
Skicka en kommentar