Gästinlägg.

Hej!

Jag tänkte skriva ett gästinlägg i Messans blogg idag. Om ni undrar vem jag är så är jag Messans (eller mamma som jag brukar kalla henne) äldsta dotter. Jag är 19 år (fyllde år igår faktiskt!) och bor med min mamma, pappa och lillasyster. Jag läser mammas blogg varje dag och tycker verkligen att hon har lyckats med att fokusera på det positiva i livet med den här bloggen istället för att skriva inlägg efter inlägg om hur ont hon har eller vilka tråkiga biverkningar hennes mediciner ger. Det är en viktig sak jag har lärt mig av min mamma, att om man vill ha något får man ta tag i det och kämpa för det.


Min mamma och jag är extremt lika och vi har alltid kul ihop. Vi gör ofta saker tillsammans, som att gå på stan, handla kläder och fika, jag tror det är både mammas och mitt största intresse! (Nu låter vi väldigt ytliga, jag vet) Faktum är att jag ofta får agera stylist åt mamma när hon ska på middag eller konferens, då jag kan berätta att hon är väldigt velig när det gäller att både köpa och ta på sig kläder, något jag älskar att reta henne för ;) Alltid när vi shoppat klar går vi till vårat favoritkafé där vi tar latte och scones. Det har faktiskt gått så långt att personalen där hälsar på oss när man träffar dom på stan eller liknande.


Både jag och mamma är envisa och är personer med starka åsikter. Vi disskuterar mycket, allt från invandring, kvinnofrågor, aids till vilken klänning som var snyggast i senaste Sofis Mode. Ingen av oss är konflikträdda och det kan leda till att vi kan skrika på varandra och sen inte prata på en vecka för att vi båda är för stolta för att be om ursäkt. Trots det har vi alltid haft bra kontakt och jag har alltid sett mamma som en av de jag verkligen kan prata med. Hon har alltid sporrat mig till att komma framåt och är bra på att ge konstruktiv kritik. När jag var yngre var jag inte den ende i klassen som kunde säga vad jag tyckte men däremot var jag den ende som kunde säga VARFÖR jag tyckte så. Mamma har alltid kontrat med "Varför tycker du så?" ända sen jag var liten. När jag var yngre blev jag jättearg när mamma jämt skulle tjata om varför hit och varför dit, det var ju självklart för mig att jag tyckte just den saken var bäst. Först på senare år har jag verkligen förstått att det min mamma gjorde var riktigt bra!

Som ni förstår är min mamma än väldigt klok och omtänksam kvinna som alltid har sett till andras behov före sina egna. Jag hoppas verkligen att hon kan lära sig att sätta sig själv i centrum, för det förtjänar hon! Och jag hoppas också att alla ni som läser den här bloggen kommer följa hennes resa och kamp mot sin sjukdom. Och att ni nu känner att ni vet lite mer om den anonyma Messan!


/Tack för ordet :) Mamma jag älskar dej!