fredag 12 augusti 2011

Att få diagnosen MS, multipel skleros


Vårblommor i sin finaste prakt.
Jag får så många mail om sjukdomen MS framförallt från de som misstänks ha det eller som nyligen fått sjukdomen. Jag svarar på alla fast det kan ta lite olika lång tid. Jag kan bara svara utifrån mig själv med SBF...sunt bond förnuft. Ofta får jag svar men ofta får jag inget svar alls...det gör mig lite ledsen...jag vill ju veta hur det går för er.

Att få diagnosen sätter hela ens värld i rullning med tankar och undrande om allt. Jag såg mig själv vara sittandes i en rullstol för alltid där nån skulle mata mig och klä mig. Allt detta berodde på att när jag själv jobbade i sjukvården och vårdade en MS sjuk kvinna som bara låg där så trodde jag att alla med MS hade det så. Jag har skrivit om det här på bloggen förrut när jag fick min diagnos.

Så är det inte..och så har jag det inte. Att få sjukdomen i sig är jobbigt oftast hamnar i den när man är i mitt livet med barn, hus och karriär. En liten stund får man tappa fotfästet och det gör man kan jag lova. Men när man är klar med det då vet man att det handlar om sitt egna liv precis som vanligt och den hänger med vid sidan av...MS:en.

Att få MS är inte så illa som det kan verka i början. Det kan faktiskt vara positivt på ett sätt. Hos mig var det så, det fick mig att sakta ner och inse vad som är livet. Att stanna upp och njuta och få andra värderingar vad som är viktigt i livet, i mitt liv.

Jag lever mitt liv med MS precis som vilken annan människa som helst.Den stora skillnaden är att jag inte tål bromsmedicinerna så jag tar allså inga mediciner i nuläget. Jag reser, shoppar, trädgårdspysslar, jobbar mycket och gör allt som gör livet gott att leva. Min lilla begränsning jag har är kanske lite trötthet mer än vad andra har, kanske lite smärta och det yrslar runt lite då och då men jag har ett liv och det är gott. Kanske vill jag säga...att man lär sig leva med defekterna:). Det är så man får göra.

Sen är det ju så att MS kan vara snäll och väldigt dum. Jag har en snäll MS men vi får inte glömma de som har en dum MS.

Mina sista ord är...att få sjukdomen MS det är inte farligt och man kan leva precis som vanligt det gäller bara att ta hand i hand med sjukdomen och att leva precis som man vill.

Tack ni snälla som läser här och skickar mig alla goa mail. Kram till er, en stor kram


10 kommentarer:

Renée sa...

Detta med att kunna vara positiv trots att man har en jobbig sjukdom är det viktigaste av allt. Är man negativ och tycker att livet är helt åt helsingland, då blir det ju så. Själv har jag gett mig fasen på att livet är bra ändå och det ÄR det! Ha det gött och många kramar!

tankar från mitt fönster sa...

Jag beundrar ditt sätt att se på ditt liv och att acceptera de begränsningar du har och se till de ljusa sidorna i livet. Det har säkert krävt mycket tänkande (jag ser bara till mig själv hur jag tänker numera.) Pyssla på i trädgården och se till att göra roliga saker och sådant du mår b ra av.
Skön helg
önskar
Ulla

Sussi sa...

Jag skulle inte ens kunna tänka mig hur det skulle vara. Man får väl hoppas att man inte behöver ta reda på det heller. Stor ära till din inställning till en svår sjukdom. Det kan vara svårt att vara positiv ibland.

Kramisar

Skanegrabben i Malmö sa...

Hej

Intressant läsning. Själv har jag jobbat med tre personer med MS och det är inte något som är skrämmande och så för mig. två av personerna kunde klara det mesta själva och den tredje nästan inget, men dennes MS var långt kommet.
Är Pers.ass. och får va med om många personer med olika handkapp och diagnoser. Det ger en intressant kunskap, lärdom om mig själv och ödmjukare syn på livet och min omgivning.
Har själv medfött hjärtfel, ett på den tiden 1967, av Sveriges största och avanserade hjärtfel som fixades med 8 timmar på operationsbordet och 4 veckor på sjukhus, därav en vecka minst i totalt svart rum på isoleringen.....då var jag bara 5 år.

Men din läsning var ärlig och rak och intressant. TACK.

Daniel sa...

Känner igen mig det du skriver. Visst tappar man fotfästet när man är mitt uppe i livet och tror man är odödlig också får man ms???? Pang boom!!!

Som tur är får man tillbaka fotfästet igen ;)

Kram!

paula i pörtet sa...

Härligt att höra att man inte behöver ge upp allt hopp om ett gott liv när man fått diagnosen MS! Det är ju oerhört viktigt att alla förstår att sjukdomen visar sig på olika sätt, är olika jobbig för olika personer osv.
Oavsett vilken trist diagnos man har, själv har jag ju också en tråkig diagnos, så är nog ett öppet och glatt sinnelag något att vara tacksam för. Då blir man inte bitter eller arg utan ger sig sjutton på att livet ska vara gott att leva i alla fall.
Kram på dej

My sa...

Kram till dig!

BP sa...

Tycker att det är bra att du skriver ett så positivt inlägg om MS - så som du upplever det och lever med det faktiskt!!!
Du verkar vara en tuff tjej - dessutom en väldigt duktig fotograf:-)

Anonym sa...

de flesta kan leva som vanligt med sin ms i upp till 15-20 år men sen finns det ju de som du skriver får den mer aggressiva formen. ytterst få klarar sig utan besvär mer än 15-20 år vilken ms de än har
kram

Marie-Louise sa...

Att vara positiv hjälper nog mycket. Jag som har en reumatisk sjukdom med daglig värk märker direkt om jag hamnar i en svacka psykiskt, då får jag alltid endå mer ont i kroppen. Men när jag mår bra psykiskt och känner mig positiv så fungerar livet ganska bra, trots värk. Kram