Här är mina nyinköpta ljuslyktor från Nordljus.
Här har vi fredags kväll mysmys. Ätit en god middag och pratat mycket om hundar...ska vi köpa en ny valp...eller inte... Vi väntar nog om jag får bestämma, jag vill nog sörja klart med min finaste hund först.Hon är så älskad och så otroligt mycket saknad. I mitt hjärta som jag alltid följer så känns det bäst att vänta och ta det lugnt. Men så mycket jag saknar...vad jag saknar dig.... det var tuffare än vad jag trodde.... mycket tuffare...
Nu väntar ännu mera mys i soffan för mig. Imorgon har vi gäster här på en brunch så jag har planerat det nu i kväll, det mesta är fixat och klart. Ikväll har dottern en söt gäst här de ska dricka julklapps theér :). Hur stavar man till flera the....:) Har iaf fixat i ordning en bricka till dom och nu väntar filmmys för dom.
Vi har en mysig fredag här. Vad myser ni med nu?
Kramar messan
7 kommentarer:
Förstår att du sörjer din vovve fortf. Klokt att avvakta tycker jag, blir bara att man jämför annars och det är ju inte rättvist mot den nya hunden.
By the Way så gästbloggar jag gärna hos dig men jag har ingen aning om hur man gör?:)
Vi har tillbringat kvällen med oro då J fick åka till akuten pga MS smärtorna som blev övermäktiga, men nu är han hemma igen:)
Ha en finfin helg:)
Det tar tid att försöka komma över sitt husdjur. Om jag får vara ärligt så tror jag inte man någonsin gör det utan man lär sig bara leva med det efter ett tag..
Kramisar
För oss dröjde det ett år efter att vår gamle golden Buck dött, innan vi kände längtan efter en ny hund. Det tar sin tid!
mm, jag vet att man sörjer fruktansvärt mycket, jag har ju själv haft föregångare till de två vovvar jag har nu, mitt sätt att sörja och komma över och komma in i ett positivare tänk har varit att alltid skaffa en valp på en gång, då är det mycket lättare att tänka fina, glada tankar om den änglavovve som just lämnat mig, fast sörjer jag fortfarande, fast på ett lite annorlunda vis, om du förstår vad jag menar
bamsekramar vännen
Jag har något till dig i min blogg förresten!
Jag vet hur det känns. Vi var tvungna att avliva en av våra katter i somras. Mycket tuffare och mer tomt än jag hade trott! :-(
Hej My Story!
Om du läser det här så vill jag berätta att jag inte kan kommentera på din blogg...jag vill det.
Kommer in på din sida och trycker på kommentaren och då blir det en blank tom sida....
Önskar dig en fin helg!
Kramar
Skicka en kommentar