Nu undrar ni säkert vad sjutton har Spaghetti med min Ms att göra. Det kan man faktiskt undra. Jo, en del dagar är jag stel som en pinne. Musklerna blir stela och är svårare att röra, kallas spasticitet. När jag sitter still för länge så låser det sig liksom. Ibland när jag ska gå i trappan är det lite svårt att böja på benen. Nu förstår ni liknelsen, eller hur? Vissa dagar är jag stel som en okokt Spaghetti. Jag har ramlat i trappan ett par gånger...ganska nyligen i veckan. Har en del märken på benen sen jag ramlade för en månad sen pch nu har jag fått en hel nya. Jag har köpt mig en nästan långklänning för att dölja på de fesligheter vi ska på. Maken tycker vi ska flytta till enplans. Han tycker det är bra om vi gör det för min skull men jag vill inte. Trivs ju så bra här.
Sen har vi de där andra dagarna när benen och fötterna lever sitt egna lilla liv...det är liksom ingen styrning i dom, det känns som att ha bollar under fötterna, de hänger inte med mig och mitt tänk utan jag snubblar lite hur som helst. Som en överkokt Spaghetti. De är ju ganska sladdriga och ostyrsliga av sig. Sen att en del säger jä...la fyllo till mig det gör lite ont men sen tänker jag ni vet ju inget om mig. Ni vet ju inte att jag har sjukdomen Ms. Då kanske ni skulle förstå...
Lite så är det att ha sjukdomen Ms. Sen finns det massa andra saker som det blir fel på med. Det tar vi en annan dag. Har en massa fel...här hos mig och det äts mediciner för det å det andra. Det är en sjukdom som man får lära sig att leva med. Jag har valt att acceptera den gjorde det direkt då jag fick reda på vad som var fel på mig. Det var en stor lättnad att få svaret för mig och att göra det bästa av mitt liv.Jag tycker själv jag lever ett jättebra liv och jag önskar att andra med en kronisk sjukdom kan få göra det med.
Livet är här nu! Ta tillvara på varje sekund du har och njut av varje stund du har. Se det stora... i det som du ser och känner varje dag i din vardag. Andas och njut av det som finns hos dig. Oftast är det det lilla som blir det stora. Varje ögonblick...räknas...det är en en del av oss och vårt liv.
Varma kramar messan
16 kommentarer:
Mina ben känns mer som tunga timmerstockar än som okokt spagetti. Haha, nu fick jag en lustig bild, du med spagettiben och jag med timmerstockar på promenad :-)))
Kramar till dig
Kram! =)
Styrkekramar sänder jag till dig!
Ha en fin helg!
KRAM
//Lana
En del symotom har jag som inte har MS. Men det kommer nog från ryggen hos mig.
Styrkekramar till dig och hoppas du får en trevlig helg! <3
Tänk om alla var lika positiva som du....du gör mig glad och optimistisk med dina rader, men jag blir ledsen samtidigt, när jag läser hur andra kan uppfatta situationen...Stor varm lördagskram till dig, du fantastiska lilla människa!!!
Fina du ♥...det där med spagetti ben känner jag igen. Så dumt är det :(
Stor kram till dig å hoppas att helgen ger dig lite sol å fågelkvitter!
Jag tror du fått lära dig det här med att "släppa taget" och släppa all kontroll. När man får en sjukdom som MS så inser man att man inte kan ha kontroll på allt. Saker händer som vi inte kan ändra, vår kropp förändras och det enda vi kan göra är att lära oss leva med det.
Du är en fantastisk person som verkar ha förmågan att njuta av livet och ta dagen som den kommer, och förgylla den.
All beundran och många kramar till din min nyfunna vän
♥ du är stark i dig själv vännen ♥
jag kan bara INTE acceptera mina sjukdomar, jag har försökt men det går inte, så är det ju det att ligger jag högt i mitt blodsocker eller ligger jag väldigt lågt i mitt blodsocker så påverkar det humöret utan att jag kan göra något åt det, som härom dagen när jag plötsligt fick en sådan fruktansvärd ångest, jag tänkte genast att jag måste ligga högt och tog blodprov men då var det tvärtom istället, jag låg väldigt lågt.....
du är stark vännen och ditt sätt att se på livet är det rätta ♥
en jättefin helg önskar jag dig - kramar
Hej!
Jag känner verkligen igen "spagettiben". Jag har haft MS i fem år och i många år fick jag Baklofen mot mina spasmer i benen. Utan medicin så var benen helt stela och om jag tog lite för mycket medicin så blev jag helt orkeslös och slapp i benen. Det var precis som okokt och kokt spagetti. I dag har jag slutat med medicin och är en aning stel i benen ibland tex vid kyla, men den "kokta spagettin" är helt borta som tur är ( för min del var det nog medicinens fel).
Du har en jättehärlig blogg som man blir glad av!
En aning läskigt när benen inte lyder, inte bra du går o trillar. Men svårt de där när man trivs o inte vill flyttat fast de kanske vore lönande med enplans. Men vi kvinnor är ju envisa också o tur är det, för på så vis har du klarat din sjukdom på ett bra sätt o accepterat den. Tio röda rosor till dig o din glädje.
Kramiz
Du är så underbart inspirerande och det är fint att du delar med dig av dina tankar och verklighet.
Hoppas du har en fin söndag!!
Varma kramar!
Oj, det var jag som skrev som anonym :)
Du är fantastiskt bra på att beskriva vad du upplever och jag beundrar din loivsglädje!
Tack för att du delar med dig av ditt liv !!
När fick du MS ?
Det känns som att du inte är så gammal = ))
Jag är ju 42 nej 43 kom jag på = ))
Va skönt med sånna människor som dig som ser det positiva i livet, det är ju lätt kanske att tänka tvärtom när man får en sjukdom.
HA EN BRA DAG !!
Kram Helene.
Sänder dig många kramar vännen♥♥
Förstår precis....vad sägs om mungbönor och malaria då?
Viss mat och sjukdomar hör helt enkelt ihop.
Skicka en kommentar