Livet är här nu

Det är så det är, det är här och nu vi lever. Jag njuter av varje dag, varje dag. Jag lever och jag finns! Speciellt en dag som denna när vi har fått beskedet om vad som hänt i Norge. Följde allt igår och det gör så ont i hjärtat att höra alla som är drabbade. Det gör ont precis överallt...Jag gråter...
Skänker mina tankar till vårt grannland Norge och framförallt till de som förlorat sina barn.

Jag kan inte ens tänka mig hur man mår som förälder att förlora ett barn... Jag har dom i min närhet som förlorat ett barn och det är så svårt att befinna sig i det även som en vän. Vad ska man säga...det är så svårt att hitta dom där rätta orden. Kanske det är så att vi söker efter de rätta orden...vad vi tror vi ska säga, de rätta orden...vi söker och söker...tror det räcker med  att jag tänker på dig och jag finns här för dig! Jag älskar er.

Jag har vänner som förlorat sina män och jag känner så mycket med dom, så stark empati och medkänsla. Jag har gråtit floder och sörjt med dom.

Men...kan jag jag förstå...kan jag känna på riktigt...kan jag känna som dom...jag har ju inte varit med om det där på riktigt som dom har.

Ja, jag kan vara en medmänniska och jag kan finnas där och jag kan sörja och gråta  och ägna alla timmar tillsammans med dom.

Nu skänker vi våra tankar till vårt grannland här Norden och vi kramar våra nära och kära just bara för att de finns här hos oss.