har jag just nu...om både det ena och det andra. En liten sak jag funderar på, är den här bloggen. När jag började blogga på jag och min ms så skulle den vara en MS blogg och mycket av livets goda. Hur jag upplever mitt liv med MS och tips om sjukdomen och hur jag lever mitt liv och mycket positivt tänkande. Jag vet inte riktigt om det blivit så. Jag vet inte om bloggen fyller sitt syfte? Tillför den något? Den har blivit lite spretig åt alla möjliga håll. På sista tiden har jag skrivit mycket om MS...igen. Annars blir det mest om allt och inget. Jag har träffat så många underbara människor här på bloggen, både mina MS kollegor (om man får säga så:).), inredningstokiga, positivt tänkande, allmännt mysigt, andra med sjukdomar, träningsfreak, medicininriktat, vardagsbetraktelser, modelejon, spökisarna anomymmiserna och så många fler. Alla lika underbara och betydelsefulla för mig. Hur ska jag göra med bloggen? Kram messan
11 kommentarer:
Hej Messan , Samuel här ....
Vet ionte om du kommer ihåg mig och min lilla fotoblogg....(?) ( vi är även ms kolleger )
Jag har inte bloggat eller läst än mindre kommenterat.
Detta är min första kommentar sen början av dec 2010.
Jag ska verkligen inte gråta ut hos dig.....men
Jag har precis blivit lämnad av min fantastiska fru efter 19 år. Hon flyttade ut nu i fre 1 April. vi skulle fira 20 år den 6 April alltså i morgon....Förlåt...nu blev det en gråta ut kommentar..
Hon berättade för mig 2 dec att hon haft ett förhållande med en av mina bättre vänner hela sommaren 2010.
Mitt eget lilla "valspråk" gjorde sig påmint.
" Hela livet kan svänga på en eftermiddag"
Ja, jag bor nu med min 17 åriga dotter som inte vill veta av mamma just nu. 2 barn vi kommer ha varannan vecka.
En sak jag lärt mig är att, man ska inte ha för trevliga och snygga kompisar....
Vi ligger alla i rännstenen men en del av oss väljer att tittar på stjärnorna.
Vill bara att du ska veta att jag valde att titta in hos just dig när jag kände att jag ville läsa något fint, glatt, tänkvärt och kanske vila ögonen på en skön bild.
Jag gillar det du gör och skriver fast jag bara känner dig som Messan. ( Inte så bara;)
Keep up the good worke, Messan.
Som sagt, jag avslutar detta min första kommentar på länge med ett Kram på dig !!
// Samuel
Underbara fina Messan! Hur du ska göra med din blogg kan bara du bestämma. Men jag tycker att du ska fortsätta. Ha kvar den - skriv i den ibland och känn att du kan ha den som en ventil.
Jag tänkte ju själv sluta skriva i min blogg för inte så länge sen men av någon anledning behöll jag den och nu skriver jag rätt ofta igen.
Du har blivit en bloggvän som jag saknar när du inte skrivit på länge och som jag ofta tänker på och undrar hur du har det.
Om du väljer att skriva om ms eller om något helt annat - det kan bara du bestämma, men oavsett så kommer jag att fortsätta att läsa.
Många kramar från mig - som samtidigt tackar för dina fina ord hos mig!
Jag älskar din blogg och Dig. Samtidigt förstår Din tänkande , finns det någon som inte tvivlar ibland och undrar? Själv går jag i samma tankebanor. Känns som det har blivit en gnäll blogg hos mig.
Men om DU fortsätter så finns jag och läser!
Varmaste kramar!
Hej messan! De är bara du som kan avgöra om Du vill ha Din Blogg kvar. Men jag tycker onekligen att det skulle vara tråkigt om Du slutade blogga. Du har skrivit så mycket fint under den tid jag följt Dig. Jag skulle sakna Dig oerhört. Man behöver ju inte skriva i bloggen varje dag. Rätt vad det är så dyker det upp något som inte behöver handla om MS precis. Det finns så mycket annat att skriva om. Särskilt nu när våren äntligen är på väg.
Ha en skön Dag
Kram
Margit(maxelonia)
jag tycker du ska skriva om det du känner och tycker, eller hur, det är ju det bloggen är till för, för din egen skull
bamsekramar
Men jag hittade hit pga av just dig, inte MS eller något annat. För mig är hela kittet det bästa :-)
Jag är glad att du hittade mig igen, man tappar bort ibland men kommer alltid åter och dig besöker jag gärna ofta
Kram!
Hej goa du!
Nu var detpå tok för längesedan jag kikade in till dej och visade nåt livstecken...förlåt men bättre sent än aldrig..eller hur!
Ska försöka läsa ikapp lite så jag vet vad som hänt.
Hoppas du mår bra och fortsätter skriva på din blogg. Jag lovar att besöka dej snart igen.
Kram
jag tycker alltid din blogg varit bra och när du berättar om din MS så är det alltid så intressant,Bloggen är din alldeles egen och det är du som styr innehållet!
kram
Jag vill verkligen att du fortsätter. Jag gillar din blogg och du delar med dig av dina erfarenheter utav MS, vilket faktiskt är ovärderligt. Kram
kepp it up! Jag gillar lättheten med din blogg, får en skön känsla av den!
Hoppas du får en fin helg!
Hej! Vet du, jag känner till några få bloggar där det bara kan stå en betraktelse, en tanke, i inget särskilt sammanhang, ganska lösryckt kanske, men tankeväckande. Du är en av dem som kan skriva så, och det gillar jag. Jag går till nästa sida med ett leende på läpparna och en början till ett embryo till en tanke i skallen, det är värdefullt!
Jag förstår hur din tanke från början var med att dela med dig av din sjukdom och hur man kan leva bra trots den, men, varför inte fortsätta som nu, lite ditten datten, det gillar i alla fall jag! Ibland undrar jag väldigt över varför så många återkommer till min blogg då jag anser mitt liv vara väldigt enahanda och inget spännande alls, men det kanske är igenkännandets glädje som gäller?
Nu ska jag ta en fikapaus i trädgården, den gula, bruna, spretiga tomten utan en endaste knopp än så länge, men vänta bara!
Kramen
Skicka en kommentar