Ja, ibland kan det tyckas vara så. Varför ska en del goda och underbara människor ryckas ifrån oss så snabt. Människor som jag hade önskat skulle få vara här och dela allt ljuvligt med mig.
Är det orättvist eller handlar det om ödet? Varför får en del leva ett helt liv utan något och en del får allt?
Ni vet, det där att en del lever på en räckmacka genom livet, det stämmer i alla fall i min värld. Eller vad tycker ni? Kanske jag har fel...?
6 kommentarer:
Ödet. En överhet. otur? Inte vet jag! Jag har ingen aning. Men det är intressant... För visst känns livet orättvist emellanåt...
Sv: låter som en lugn och skön kväll då!
Stora kramen till dig! Kram Anna
Det är ju bara att konstatera: rättvist är INTE livet! Men jag tror att Gud känner och vet allt...fast tror ej att han delar ut orättvisor, sjukdomar och bedrövelser.Gud är enbart kärlek! Vår skapelse är "fallen" och vi lever i den - med gott och ont. Så tror jag då...Men det var ingen förklaring på lidandets problematik. Trots min tro, jaaa klart att livet är orättvist! Jag blir galen på Gud ofta!! Rättvisa kanske inte är grejen? Ett liv är ett liv , antingen det blir tre månader eller 99 år. Rättvist? Nej inte som vi ser det...men det finns kanske ett högre perspektiv. Kanske? Och jag tror att det tidlösa livet börjar efter detta. Tro nu inte att jag inte tycker detta livet är viktigt, för det är det i allra högsta grad!!
Oj vad långt! Inte meningen...
Kram Annelie
Ja rättvist är väl knappast livet! Men jag tror ändå på något sett att allt har en mening.
Va rädd om dig.
Kram T
Messan du skriver så fint till mig, av hjärtat TACK. Det kan verka konstigt på en blogg, men du har fått en plats i mitt hjärta på kort tid.
Fattar jag dig rätt att du ska pausa lite för att ta hand om dig...aha just det!! Nu trillar 25-öringen ner,,,tror jag!! Hahaha!! Du fattar att jag fattar va? *LER* massor!!!
KRAM och ta "FOT" om dig då vännen.
Annelie
Ja det är faktsiskt lite konstigt. Speciellt när man tycker att vissa familjer verkligen fått "tillräckligt" med problem och elände och drabbas hela tiden... det får ju ens egen tillvaro att verkligen komma i annan dager...
Ibland önskar jag att jag hade en tro på något men tyvärr så har jag aldrig haft det. Likaså att tro att det finns en mening med allt.
Det enda jag vet och kan skriva under på är att livet är kort och att det gäller att samla på skratt för vi vet aldrig vad som vätar oss runt hörnet. Och när min timme är slagen så vill jag veta att jag iallafall har levt och fått uppleva alla känslolägen som finns fullt ut.
kraaaaaaaam
Skicka en kommentar