Vår älskade hund

Dom här senaste dagarna har varit trista. Allt började i tisdags med att jag fick åka till veterinären med vår hund, familjens kelgris och min bästa kompis för hon är mattes minsting.

Hos veterinären konstaterades att hon hade ett väldigt högt tryck i ena ögat och att en ögonspecialist måste undersöka henne. I vår stad finns inga ögonspecialister utan vi fick en akuttid i en annan stad, 13 mil från oss. Skyndade mig hem för att hämta lite saker och insåg att kvällen eller natten kan bli lång.

På Djursjukhuset konstaterades att trycket gått upp ytterligare och att hon måste läggas in med trycksänkande dropp och smärtstillande. Att ha detta höga tryck i ett öga gör väldigt ont.

När jag stod där och skulle säga hejdå, då kom tårarna i floder. Tänk att det finns så mycket tårar...

Vi fick beskedet att om trycket går ner så kanske vi skulle få hämta henne dagen efter men det fick vi inte. Trycket har gått ner men inte till den normala nivån och hon reagerar inte på ljus i sitt öga.

Idag ska hon undersökas igen för att se om det finns en bakomliggande sjukdom som gjort att hon fått det här. Just nu vet jag inte när hon får komma hem igen.

Jag pratar med veterinärerna flera gånger varje dag och det känns tryggt. Nu vill jag bara veta och jag vill att vår älskade hund ska få komma hem igen för det gör ont när hon inte är här hos oss. Hon är inte bara vår hund utan hon är en väldigt älskad och värdefull familjemedlem.