Så är det och så ont det gör. En kollega ringde mig och fråga mig om jag skulle vara med på det här engagemanget och så klart jag ska det, har ju planerat det så länge och skrivit in det almanackan och sett fram emot det. Ringde bara för att kolla för du är ju ändå aldrig här!! Jag som alltid jobbat med honom och mer än heltid tills jag blev sjuk och jag jobbar än idag fast bara 75%...
Samma kollega har jag arbetat övertid med massor av timmar och lyssnat på hans problem om sitt äktenskap och han inte kan få barn och jag har stöttat honom och hans familj. Han har ofta gråtit hos mig och jag har fått ta hand om hans nedstämda fru.
Visst gör det ont men nu är mina dörrar stängda och han har redan kommit till mig igen och bett om hjälp men sorry jag har inte tid...och har heller ingen lust att lägga min energi på honom. Svarade sist sök efter hjälp hos någon annan.
Svaret är att han numera nonchalerar mig...
Ledsen är jag att det ska bli så men tyvärr så händer det lite då och då. Min högsta önskan är att vi skulle förstå varandra och respektera och att ge och ta emot hjälp för vi ändå är ju vuxna människor. Huvudsaken är att jag mår bra och det gör jag men det gör inte han...
5 kommentarer:
Ja du jag har samma problem med att jag skall ställa upp till 100%. men nu när jag har haft en dålig period så är alla borta. DU ÄR UNG! Kram
Ja ibland gör det on men som sagt så är det dig själv du ska tänka på i 1:a hand. Mår du dåligt så mår aven din familj dåligt..
Jag har nu lagt upp bilder på min shopping :)
Kramar
Trist men tyvärr så går man ibland på nitar... heja dig iaf kraaaaaaam
Visst är det svårt när det blir så, spelar ingen roll om det handlar om sjukdom eller inte...
Önskar dig en underbar alla hjärtans dag!
Helt rätt. Man är alltid två i en relation och det ska vara ett givande och tagande.
Mycket bättre som du brukar göra att spendera tid i de relationerna som tillför energi. Varför spilla tid och kraft i en dålig relation?
Skicka en kommentar