Som ni redan vet så har jag världens bästa läkare! ja, så är det faktiskt. Han ringer hem och kollar av läget lite då och då, hur jag mår och hur jag har det, bara så där utan en telefontid. Jag har fått hans direktnummer om det skulle vara något.
Ibland påminner han mig om att jag har en sjukdom. Det är nog bra att han gör det eller...rättare sagt det är nog väldigt bra att han gör det. Jag glömmer liksom bort det annars:). Jag lever på och inbillar mig att jag har lika mycket kraft och ork som alla andra...plus lite till eftersom det är mitt vanliga jag.
När jag varit på MR så ringer han mig på direkten med resultatet och sen får jag besked på brev och undrar jag något då mailar eller ringer jag bara och blir oftast uppringd direkt eller så mailar han tillbaka och sen är det klart.
Nu var det precis som vanligt han ringde och sa allt och brevet kommer i lådan men...med en tid hos honom. Så nu vet ni svaret, eller hur?
Jag hade hoppats på att allt var precis som vanligt. Fast innerst inne så visste jag...jag har märkt det. Det ställer ju till det eftersom jag inte tål bromsarna, min egna medicin. Allt kommer lösa sig på bästa sätt! Jag fortsätter som vanligt och arbetar min heltid och lite till och gör det jag tycker är kul. Jag tänker fortfarande att jag är som alla andra, bara att jag är MS frisk!