Glad midsommar med allt som hör till

Jag önskar er alla en glad, skön, avkopplande midsommar med allt som hör till. Hoppas ni ska hitta på något skoj...för det ska jag:). Jag ska fira med de bästa vännerna och sen väntar premiärtur med båten på lördag....eller kanske söndag. Vi får se:).

Jag tackar varmt för era kommentarer...tyvärr har jag inte svarat er på länge...har lite dataproblem här hemma. Datorn kan vara på en liten stund sen blir den överhettad och stänger av sig själv. Är det någon av er som vet vad det är för fel så hör av er. Jag önskar jag hade ett datasnille vid min sida. Jag har liksom inget tålamod och noll intresse, det ska bara fungera...och maken han är inte det minsta intresserad av datorer.

Visst är dom fina mina pioner på bilderna.... Jag bara älskar dom. Dom är så goa att fota också.

Brukar ni ha kransar i håret? Jag ska eller har plockat blommor ikväll och imorrn köper jag det "det där lilla extra" och pyntar med.

Ha en skön midsommar! Stor och varm kram till er som vill ha den.

My steps in the sand whith my disease MS

Så fantastiskt härligt det är att få gå längs en strand precis som jag just nu gjort och bara gå och gå. Att rensa kroppen och själen. Att bara få gå där och vara messan och ingen annan. Att tänka på och faca saker som jag bara måste göra och att inse att del saker kan jag bara "skita i".... fastän det tar emot. Det tar liksom aldrig slut, stranden fortsätter i det oändliga. Precis som livet nästan gör.

Våra fotsteg tar oss på så olika vägar. En del hamnar där och andra hamnar där. Mina fotsteg var så värdefulla för mig på varmare breddgrader. Jag mår så bra när det är så där lagom varmt...jag och min MS mår som bäst då. Stickningar och krypningar och värk mår bättre. Stelheten försvinner i hela kroppen försvinner. Huvudvärken försvinner. Jag mår så mycket bättre med hela mitt jag, jag och min MS.

Vart tar era fotsteg er i livet?

Sol hav semester

Vet ni...jag har varit iväg på en semester till varmare breddgrader. Här har jag njutit och badat och solat. Sanden var varm och gosig och havet som smekande sammet att bada i.

Visst ser det gott ut?

Dagarna tillbringades i solen och på kvällarna åt jag god mat och drack gott vin till. Mina bikinis användes flitigt och sommarklänningarna var perfekta på kvällen...precis som det ska vara när det är som allra bäst och livet är fullt njutning.

Som en prinsessa mådde jag här och det gör jag än. Nu är det snart semester här hemma i vårt vackra Sverige!

Det är så härligt att solen och värmen kommer till oss nu. Jag håller tummarna för att vi alla får en fin och skön midsommar!

Victoria & Daniel vigda

Äntligen har de fått varandra...på riktigt. Vilken kärlek, sann och äkta kärlek. Det lyser om dom...av riktig kärlek.

Är så glad för deras skull! Nu väntar vi på resten av festligheterna.

Vara här och nu

Det vi har just nu är nuet. Dåtiden har redan passerat. Det som kommer i vår framtiden vet vi ingenting om, som tur är tycker jag.

Att vara här och nu, just nu. Det är det vi kan påverka i vårt liv. Det är då vi får kontakt med våra känslor, ledsamhet, ilska, gädje och alla andra bubblande känslor som vi har inom oss. Allt handlar egentligen om att inte fly från det man känner, sina känslor utan att vara närvarande med dom, här och nu.

...............

"Att leva är att vara närvarande.

Det kräver mod eftersom

närvaro ger närhet,

såväl till dig själv som till andra."

................

Vad har du för känsla just nu?

Måsattack

Idag var en alldeles vanlig tisdag när jag trampade hem från jobbet. När jag närmade mig vårt hus då hör jag ett himla kackel...från måsar. Tänkte inte så mycket mer på det utan trampade vidare tills...

...jag kom till vårt hus och blev attackerad av tre måsar. Dom var överallt och svischade förbi mitt huvud... och liksom försökte picka mig i huvudet...inte alls så roligt när man inte gillar fåglar...eller rättare sagt är livrädd för dom.

Vad gör man då...jo, man slänger cykeln i trädgården och hoppas hitta nycklarna snabbt så man kommer in i säkerheten. Väl inne i säkerhet kunde jag pusta ut. Det var värre än filmen fåglarna med Alfred Hitchcock...nästan i alla fall. Jag kikade ut lite då och då och måsarna...ja, dom var kvar därute och skrek för fulla muggar.

Efter ett tag vågade jag gå ut och då får jag se vad som ställde till all uppståndelse...en liten måsunge som tyvärr inte levde. En driftig kvinna som jag är...så ber jag min man när han kommer hem att gå ut och ta bort den stackars ungen så mamma mås får lite lugn och ro. Sagt och gjort, maken går ut med ett paraply över huvudet inför attackerna som jag förvarnat honom om och plockar bort ungen.

Nu undrar ni säkert om måsarna har lugnat ner sig. Nä, si det har dom inte gjort. Dom är ännu värre nu för nu letar dom efter ungen och de har kallat hit ett par extra kompisar också, extra spanförstärkning.
Får se om jag törs ge mig iväg till jobbet imorrn...:).

Jag lever...

...det är bara lite mycket av allt här just nu...jag kommer tillbaka snart. Var rädda om er!